Saknad

Saknar min Lukas så mycket att jag håller på att gå av på mitten... Det är ca. 5 veckor sedan vi såg varandra sist och trots en hel del skypande så kan jag inte påstå att det är enkelt. 

Jag tror självklart att ett par växer massor i ett långdistansförhållande,  men aldrig att jag trodde att de skulle kräva så här mycket arbete för att hålla humöret och orken uppe. 

Det kanske är för att Sverige-resan börjar närma sig som de känns som att jorden står still. Tiden kan inte gå tillräckligt fort helt enkelt...  Åh vad jag längtar till den 11.10 då jag åker iväg!

Tills dess gäller det bara att fokusera sina tankar och sin energi på andra saker än den tomma saknaden. Tack och lov har jag vänner som kan hjälpa mig med den biten.

Älskar dig Lukas så oerhört... och även ni som tillhör den där högen som inte finns här i stan just nu och såklart allihopa som ännu är kvar här!